Förra året startade ett antal gymnasieskolor i Sverige så kallade E-sportsinriktningar, där eleverna får chans att ägna sig åt en satsning på datorspelande. Till hösten väntas fler skolor haka på trenden. Den nya E-sportsinriktningen har väckt både glädje och oro, och åsikterna går isär om huruvida det är en klok idé.

E-sport är även ett viktigt samtalsämne i många av de kontakter vi har med datorspelare. För en av de unga män vi träffat, väckte nyheten om E-sport på gymnasiet tankar om den satsning han själv gjorde. Vi är verkligen glada och tacksamma att få dela den text han skrev om detta, här på vår blogg!

Att följa en dröm

Att följa en dröm är inte enkelt. Att uppfylla den är ännu svårare. Jag misslyckades med min dröm.

Jag var 19 år gammal och hade för ett år sedan gått ut gymnasiet. Jag hade nyss börjat studera naturvetenskapligt basår på folkhögskola med planen att studera vidare till datoringenjör. Min motivation var låg. Jag saknade tro på mitt val och rädslan för framtiden var stor. Men det fanns ett ljus i tillvaron. Jag har alltid älskat spel och har sedan mycket ung ålder spelat.

Mitt favoritspel är Starcraft 2 och de som spelar det på högsta nivå är mina hjältar. För mig är spel konst och de som kan bemästra spelen är konstnärer. Jag har fällt tårar av glädje och upphetsning när jag följt livesända turneringar från hela världen. Jag ville vara en del av det. Jag har haft drömmar om att möta de människor som jag idoliserar, om att få beblanda mig med människor som delar min passion. Men drömmar blir som sagt inte alltid verklighet.

Jag minns den första konfrontationen med min mor när jag berättade för henne vad min plan för framtiden var. Att hoppa av folkhögskolan för att försöka bli proffs i Starcraft. Hon var inte nöjd och det hela slutade i ett stort bråk med krossat porslin och känslor. Jag flydde ut mitt i natten för jag visste inte var jag skulle ta vägen men efter ett tag hittades jag av mamma som letade efter mig med bilen. Vi bestämde att jag skulle få en chans att satsa på spelet eftersom hon insåg hur mycket det betydde för mig.

All tid till spelet

En vanlig dag för mig var oftast att vakna vid halv 8 och sedan gå ner till mina morföräldrar för att äta frukost. Efter det gick jag ut med deras hund för att sedan gå hem och ta hand om köket och disken. Sen var det fullt fokus på spelet. En träningsdag kunde variera i aktivitet, jag spelade oftast inte bara spelet utan mycket tid lades också på att kolla inspelningar från proffsmatcher, livesändningar och livestreams. Eftersom Starcraft är ett strategispel kan mycket räknas ut med papper och penna.

Att lägga all din vakna tid på spel kan av många kanske anses som en lyx, men för mig var det med blandade känslor. Eftersom jag saknade någon annan väg var pressen att lyckas mycket stor. Det var oftast inte så roligt som tidigare när jag spelade på fritiden. På grund av detta var mina framsteg i spelet små och motgångarna många.

Jag hamnade ofta i gräl med min mamma och jag var väldigt orolig för framtiden. Det är svårt att få folk i din omgivning att förstå din satsning, spel ansågs inte som mer än underhållning. Min far ville helst att jag skulle ge upp och skaffa mig ett vanligt jobb i stället. Tiden gick men framstegen blev färre och färre och misslyckandet var snart ett faktum. Mamma hade tröttnat och skickade mig på möte hos en psykolog eftersom jag höll på att bli allt mer deprimerad.

Att acceptera att drömmen aldrig kommer att uppfyllas är mycket svårt och det skulle dröja år innan jag skulle kunna förlåta mig själv.

Jag hoppas att de får hjälp

Det är nu tre år sedan jag gjorde min satsning. För några veckor sedan satt jag och min mamma och kollade på nyheterna. En av de nya idéerna som kommit fram inom skolan är gymnasium med esportsinrikting.

Jag minns att en av lärarna fick frågan om hur framtiden såg ut för dom som valt att satsa på det här, till vilket han svarade att framtiden såg ljus ut. I det ögonblicket frågade min mamma om jag höll med om det. Jag visste inte hur jag skulle svara men sade att det kanske kunde hjälpa till att lyckas…

Frågan fick mig att tänka på min egen satsning och om det var värt allt besvär. Många kanske tänker att det hade varit bättre om jag aldrig hade försökt. Så tänkte jag också ett tag. Men hade jag inte försökt hade jag nog aldrig kunnat förlåta mig själv och såren hade nog blivit värre.

Jag tror också att jag lärt mig mycket av min satsning, att ge allt på något jag älskar och att lära mig mycket av andra. När jag började min satsning körde jag helt på mina egna idéer och var rädd för att ta för mycket av andras. Men i slutet hade jag blandat in många idéer från andra bättre spelare än mig. Det är nog också mitt viktigaste råd till de som vill satsa på esporten – var inte rädd att lära dig av andra.

När jag tänker på E-sportsinriktningen på gymnasiet, så hoppas jag att de som går där får hjälp med hur de ska hantera sin satsning. Jag kan hoppas att de får hjälp att ha en plan B och att inte lägga för stor vikt på att lyckas.

Till dig som mår dåligt

Sist men inte minst vill jag vända mig till dig som älskar datorspel men som mår dåligt, som jag gjorde. Försök hitta någon som kan hjälpa dig, du behöver inte klara allt ensam.

När jag fick höra att mamma planerade att åka med mig till psykolog var jag mycket orolig att mitt spel skulle jämföras med alkohol eller droger och att jag skulle bedömas som en missbrukare. Tack och lov fick jag träffa en person som är mycket kunnig inom datorspel och spelproblem, och jag rekommenderar samma sak till andra.